Turerna har varit många och utdragna under åren. Det mest tragikomiska, närmast kafkaartade, är att man under 2019 observerade ett enda exemplar av flyttfågeln rosenfink. Denna enskilda observation ledde till förseningar och ett mycket omfattande merarbete samt merkostnader, vilket sannolikt i sig medförde en betydande negativ miljöpåverkan. Huruvida det observerade exemplaret av rosenfinken bodde kvar eller inte låter vi vara osagt men det är ett exempel på oväntade komplikationer. Det finns ytterligare exempel och sammantaget skulle vi kunna skriva en hel bok.

Ullnabacken har betytt oerhört mycket för Täby Slalomklubb. Backen var bas för vår verksamhet från 1973 ända till nedläggningen på 1990-talet. Generationer av skidåkare har sett Ullnabacken som sin hemmabacke och under många år var det Stockholms största alpina skidanläggning.

Täby Slalomklubbs erbjudande till Täby kommun och dess invånare har under ett drygt decennium varit att vi återetablerar Ullnabacken som alpin skidanläggning utan att belasta kommunens ekonomi. Ett erbjudande som vi anser vara osedvanligt generöst.

Det är med stor sorg som vi nu ser att det sannolikt är omöjligt att återöppna Ullnabacken på grund av i våra ögon missriktade miljöhänsyn som medför mycket stora problem avseende etableringen.

Som vi förstår det utgör den så kallade ”gröna passagen”, eller ”det gröna spridningssambandet”, mellan Angarnkilen och Bogesundskilen ett svårhanterligt, för att inte säga närmast oöverstigligt, hinder. Den består av en smal korridor av natur, skog och odlingslandskap som förbinder de två stora gröna kilarna i nordöstra Stockholm och som delvis löper längs Ullnasjön.

Att hantera detta skulle kräva höga extrakostnader i form av markarbeten för att placera byggnader, parkering samt övriga installationer på en högre höjd och längre från sjön. Detta medför samtidigt att vi riskerar att få en väsentligt lägre upplevd kvalitet med dessa installationer sämre åtkomliga (exempelvis vi vet inte om liftarnas dalstationer kan placeras vid backens fot eller om de behöver placeras högre upp i backen samt om det är möjligt att placera en pump i sjön vilket är nödvändigt för snöproduktion).

Diskussionerna som vi haft med Täby kommuns tjänstemän ger vid handen att kommunen vill att Täby Slalomklubb bekostar även dessa omfattande markarbeten vilket vi är avvisande till då markarbeten på annans mark är oklokt. Liftar, snöproduktionsanläggning, pistmaskiner, bodar m.m. kan säljas och enkelt flyttas men markarbeten är som bekant inte flyttbara. Om vi missuppfattat, vore det önskvärt med ett klargörande.

Vi är även bekymrade över att kommunen inte längre är intresserade av att bekosta en ersättningsbyggnad för Ullnastugan vilket man muntligt år 2022 sade inte var något problem när man sökte vårt medgivande till rivning (samtidigt som kommunen inte lyssnade på vårt juridiska råd där vi rekommenderade att söka ny strandskyddsdispens innan den gamla byggnaden revs).

Vi har genom alla år haft ett mycket gott samarbete med Täby kommuns kommunalråd och under de senaste två åren även med tjänstemännen. Ett samarbete präglat av öppenhet och respekt vilket vi vill tacka för.

Täby Slalomklubb hyser fortfarande drömmen om en återöppning av Ullnabacken men vi ser inte att det är realistiskt givet de förändrade förutsättningarna. Vi styr nu om vårt strategiska fokus till att istället skapa de allra bästa möjliga förutsättningarna för oss i Väsjöbacken, där vi snart kan fira 30-årigt jubileum.

Även om Ullnabacken betytt mycket för Täby Slalomklubb är vår skyldighet och uppdrag att leverera bästa möjliga upplevelse till dagens och morgondagens generationer. Med dagens kända information ser vi att det finns bäst förutsättningar att göra detta med Väsjöbacken som bas.

Per Werngren, ordförande Täby Slalomklubb