En god själ och en älskad vän har lämnat oss - i ett enormt tomrum och en ofattbar sorg – alldeles för snabbt och alldeles för tidigt.

Jockum Catoni, du härligt positiva människa som sällan eller aldrig såg begränsningar i någonting. Hur kan livet gå vidare nu? Hur ska vi sy ihop läger, planera säsongen, fixa lovträningar, köra käppar runt hela norra Sverige utan dig? Ditt svar hade varit: ”Det där löser vi”.  Och det är klart vi gör det. Men det kommer inte att bli lika roligt utan dig, det är helt säkert.  

Täby Slalomklubb har förlorat en driven medlem, en klok stämma i diskussioner kring klubbens utveckling och en enorm resurs i vår verksamhet – bland annat genom sitt engagemang i projekt Ullnabacken. Gruppen -07 har förlorat en hundraprocentigt närvarande slalompappa och en hängiven lagledare. Jockums familj har förlorat en högt älskad man, pappa, son och bror – och han lämnar en bottenlös sorg och saknad efter sig. Sara, Ebba och Hanna: Våra tankar och all vår empati finns hos er!  

”Vi kommer alla att dö. Men tills döden kommer så måste man leva sitt liv till fullo.” (citat av okänd)

Visst gjorde du det. Du levde till fullo, med din positiva livssyn, din glädje till skidåkningen, ditt engagemang i dina döttrar och alla skidkompisar i backen. En god vän som alltid hade ett gott råd eller peppande ord till hands. För allt det du gav är vi dig evigt tacksamma.

Nu har alpinsveriges härligaste skratt tystnat och inget blir riktigt som det varit igen. Du fattas oss nu och du kommer att fattas oss i framtiden.

Vi ses igen, kompis. Tills dess vet vi att du njuter av orörda puderstråk, nypistade backar, strålande sol och mängder av vit snö. För i din himmel måste det vara så det ser ut.

Vila i frid, Jockum.